Tänk att få vara en lallande fåne. Bokstavligt, och inte halvt andligt som nu. Att kunna vakna på morronen, sätta ner fötterna på golvet och bli entusiastisk och lite småglad över hur svalt och skönt golvet känns med bara fötter. Sätta händerna mot sängen för att häva sig upp och stanna till. Titta på händerna. Räkna fingrar 1, 2, 3 ... 10. Asgarv och lycka. Hitta ett papper. Och en penna. Sätta den trubbiga sidan av pennan mot papperet och bli konfunderad över att inget händer. Sätta den spetsiga änden mot papperet och skina upp och le när det blir ett litet märke. Göra ett märke till och fnittra lite grand. Rita en hel cirkel och fnittra lite till. Ja det vore bra. Att inte behöva bry sig om mer än vad som ser trevligt ut för dagen. Och snälla människor i vita rockar som ger mig mat och hjälper mig komma ihåg när jag ska sova och gå på toaletten och sånt.
Tänk att få byta med nån. Med nån som är sjutti-åtti bast. Som har gjort allt och inte behöver bry sig längre. Som bara behöver genomlida ett fåtal år innan allt tar slut.
Toward Canada, All aboard!