Och jag hatar att inse detta. Jag är ensam. På ett visst sätt är jag alltid ensam. Jag föddes ensam, och jag kommer att dö ensam. Ingen kan förstå vad jag vill säga. Det finns inga ord. Förutom de som jag använder för att ersätta vissa saker i mitt huvud. De som ingen annan kan förstå. Jag kan aldrig berätta allt för någon. För ingenting i mitt huvud är detsamma speciellt länge. Allting förändras och om man skulle berätta om någonting för någon så skulle det hinna förändras långt innan personen slutar tro på vad man har sagt. Vilket inte vore speciellt praktiskt. Därför får jag ha ett ansikte utåt, som i stort speglar mig själv, men som inte helt är korrekt. Det är inga stora fel. Om man lägger ihop alla delar mitt medvetande är uppbyggt av så blir bilden, om än suddig, så iaf ungefär som mitt ansikte utåt. Jag skulle aldrig klara att vara någon annan än jag är.
Och ingen är ju egentligen intresserad av vad jag tänker, förutom småroliga korta fraser som glöms bort lika snabbt som en förbipasserad luffare.
När jag tänker på det, inte fan är jag intresserad av vad andra tänker.
Jag har den här hemska uppfattningen att ingen går så på djupet i sitt huvud som jag. Enda skälet till detta är att jag aldrig har märkt det hos någon. Problemet är ju dock att det inte går att se på någon. Inte ens någon jag känner väldigt väl. Jag kan aldrig veta, eller ens ana, vad som försigår längst in i medvetandet hos den personen. Om det försigår något. Jag kan aldrig veta. Men så länge jag aldrig sett något, så finns det inte.
Jag hoppas delvis att jag gör en ruskig felbedömning. För då kanske det finns hopp för kommunikation mellan människor på ett meningsfyllt plan.
Å andra sidan hoppas jag att jag har rätt. Vad skönt det vore för alla andra, om de bara hade sig själva i huvudet. Inga röster, som jag vet och känner är mig själv, men som säger saker jag helst inte skulle vilja veta. Saker jag har förskjutit.
Vad underbart det vore att slänga ihop hela medvetandet till en enda underbar kanelbulle! (kanelbullen är här med enbart som metafor)